Om Dagens industri och deras bondfångeri

Ett sorgligt sätt att snärja kunder

Har du blivit lurad av Di:s prenumerationsvillkor? Meddela mig gärna på dagensindustri@axbom.se. Jag kan hålla dig uppdaterad med allt som händer kring min kritik och den respons som kommer från Di och Bonnier.

Prova på tidningen Dagens industri i 3 månader för blott 49 kronor. Missa att avbeställa så sitter du med en nota på cirka 3.300 kronor. Precis så illa är det i Dagens industris pågående ocker-kampanj. Jag vädjar till alla som läser: sluta gå med på den här typen av provperioder. Och till Dagens industri: jag kan hjälpa er ur detta beroende.

Uppdatering 24 april 2020: Dagens industri har just nu i stället ett erbjudande där både digital och pappersversion ingår. Du måste nu betala 99kr för en provprenumeration på 3 månader och missar du att avbeställa så blir du inlåst i 12 månader för 6708 kronor!

Vi börjar med erbjudandet, där det först känns som att kampanjsidan inte kan vara tydligare än denna rubrik: ”Di Digitalt 3 månader för 49 kronor – avsluta när du vill under provperioden”.

Här är samma budskap på Di:s Twitter:

Prova Dagens industri i 3 månader för 49kr. Avsluta när du vill under provperioden. Dagens industri på Twitter i november 2019

Det är det första budskapet, men det stämmer inte. Hanna skriver på Twitter hur hon fick erfara att det tydligen finns finstilt någonstans att uppsägningen måste ske 7 dagar innan provperiodens slut. Annars övergår den till 12 bindande månader.

Är du en av alla som nappade på DagensIndustris kampanj att prova på deras tidning för 49/mån i tre månader?

Jag läste inte det finstilta att man måste säga upp prenumerationen senast 7 dagar innan prövotidens slut för att inte AUTOMATISKT TVINGAS TILL 12 MÅNADERS PRENUMERATION!

Och så har vi Johan som fick fakturan för den digitala tjänsten förra året, först efter att dessa tolv månader passerat, vilket ger att han kommer tvingas till att betala ytterligare tolv månader. Så här skrev han till Dagens industri.

Känner mig otroligt lurad och dåligt behandlad av er , tecknande detta scam erbjudande förra sommaren. Inte nyttjat tjänsten alls mer än första månaden, sedan glömde jag av det och har inte fått någon faktura alls från er fram till idag dök det upp en faktura på 2233 kr!!!

Så här svarar Dagens industri själva när Hanna försöker påtala det orimliga i att bli intvingad i 12-månaders bindningstid:

Hej igen,

Vid godkännande av provmånaden godkänner man även prenumerationsvillkoren där det framkommer att man måste meddela Dagens industri om att man vill avsluta sin prenumeration senast 7 dagar innan provperioden löper ut. Jag kan tyvärr inte se någon notering kring att vi mottagit en uppsägelse från er innan 2019-12-17.

Jag ber att gärna skicka in en skärmdump på er orderbekräftelse från att ni tecknade denna provperiod, framkommer det att det inte sker en automatisk förnyelse med 12 månader efter dessa 3 provmånader avslutar vi självklart prenumerationen åt er direkt.

Önskar er en trevlig dag!

Märk väl här att Dagens industris kundtjänst begär att deras kund ska bevisa att det INTE ska ske en automatisk förnyelse med 12 bindande månader. Det är en omvänd bevisbörda som heter duga. Rimligen bör Dagens industri, som tar pengarna, kunna bevisa att de får göra det.

Under annonsen på Twitter kan man också utläsa fler kommentarer som ”Vilka praktsvin!”, ”Di blåser folk så det visslar om det.” och ”Bondfångeri!”. Jag får inte känslan av att någon lyssnar.

Just ordet bondfångeri fångar väldigt väl vad det här handlar om. I denna moderna form av lurendrejeri handlar det, precis som bondfångeri alltid gjort, om att vinna förtroende hos en person för att sedan bedra denne, ’ofta i syfte att tillskansa sig pengar’.

Under vilka villkor är det okej att en provprenumeration på 49kr automatiskt uppgraderas till ett bindande avtal på ett år om totalt 3.300 kronor? Generellt i Sverige så måste du vara medveten om, och ge ditt samtycke till, ett avtal som sträcker sig över ett år. Det ställer höga krav på informerat samtycke. I Marknadsdomstolen finns mål 2005:34 som poängterar att näringsidkaren måste i rimlig tid och i lämplig form påminna konsumenten innan uppsägning skall ske. Särskilt när handlar om en så lång bindningstid som 12 månader.

Hela texten:

MD 2005:34
Ett tidsbegränsat avtal, som löper för en period om 12 månader, om digital-TV-abonnemang till konsumenter har innefattat villkoret att om uppsägning inte sker senast 30 dagar före gällande abonnemangsperiods utgång så förlängs avtalet automatiskt med ett år i taget med samma uppsägningstid. Med hänsyn till att avtalet inte ålagt näringsidkaren att i lämplig form och i rimlig tid påminna konsumenten innan uppsägning skall ske samt till den i sammanhanget förhållandevis långa bindningstiden har villkoret befunnits oskäligt.

Varför finns de här lagarna om avtalsvillkor i konsumentförhållanden? Jo, för att vi vet att människor är glömska, ibland svaga, ibland utsatta. Vi vet att alltför många företag väljer att utnyttja mänskliga egenskaper som ”tro gott om någon”, bristande koncentration och varierande, situationsberoende mentala kapaciteter. Precis därför finns dessa principer, för att skydda vanliga människor från organisationer som beter sig som Dagens industri gör här.

Men innan jag ger mig in i att kommentera den uppenbart omoraliska gyttja som Dagens industri trampat ner i så tänkte jag att jag själv skriver upp mig och betalar för provperioden. Jag vill att du ser hur det funkar.

Bildspelet innehåller skärmdumpar från det flöde jag beskriver nedan:

This slideshow requires JavaScript.

Jag klickar på annonsen på Twitter

  1. Jag kommer till kampanjsidan. Där finns ingen villkorstext. Det finns en kolumn med lite mindre text och lägre kontrast som meddelar ”Efter tre månader löper prenumerationen vidare med 30% rabatt i 12 månader. Du betalar 279 kr/månad (ord.pris 399 kr/månad) och sparar över 2500kr”. Det står inget om att man inte får säga upp prenumerationen under den perioden. Det står också i en tydlig rubrik ”avsluta när du vill under provperioden”.
  2. Jag anger en e-postadress och klickar ”Nästa”.
  3. Nu kommer jag till en sida där jag ska välja ”Företag” eller ”Privatperson”. Fortfarande finns ingen villkorstext. Jag klickar Nästa.
  4. Nu kommer jag till en sida där jag börja ange uppgifter för betalning via Klarna. Det börjar med mobilnummer. Den som är oerhört uppmärksam ser nu att det i botten av sidan dykt upp en pytteliten text. Om du är på en mobil bläddrar du säkert aldrig ner så att du ser den.

dagens-industri-villkorstext

Denna pyttelilla text återger följande:

Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag Dagens industri AB:s prenumerationsvillkor och bekräftar att jag tagit del av Dagens industri AB:s personuppgiftspolicy.

Den som tecknar avtalet ska alltså ha läst igenom prenumerationsvillkoren och personuppgiftspolicyn och godkänner dessa genom att bara klicka på en knapp som heter ”Godkänn köp”.

Det finns några problem med detta.

  • Det är tveksamt hur väl detta följer Marknadsföringslagen, den lag som ställer krav på att marknadsföring inte ska ha en negativ påverkan på din förmåga att fatta ett välgrundat köpbeslut.
  • Information är dold i den mån att den är uppenbart svår att upptäcka. Är man på mobilen finns inte ens skäl att bläddra till botten av sidan eftersom det inte är där frågorna ställs. Att informationen når konsumenten kan alltså inte på något sätt anses vara säkerställt.
  • Godkännandet sker inte via en medveten handling, som att till exempel kryssa i en ruta. Detta trots att det är den enda signalen där en konsument har möjlighet att klicka vidare och läsa i några minuter för att upptäcka att deras 3-månaders provperiod övergår i ett obligatoriskt 12-månaders avtal, för att själva sedan i bästa fall räkna ut att det innebär en kostnad på mer än 3.300 kronor.
  • Det finns heller ingen knapp som heter ”Godkänn köp”.
Skärmdump från prenumerationssidan. BILD: På mobilen upptäcker man inte länken till prenumerationsvillkor eftersom den är utanför den synliga ytan som man jobbar med.

 

Flöde för att starta provperioden i mobilen BILD: Flödet i mobilen fram till betalning.

Låt oss stanna upp en stund vid Di:s prenumerationsvillkor. Det är en separat sida med en text på 1185 ord som tar ungefär fem minuter att läsa om man läser rakt igenom utan att fastna på några formuleringar. Vilket jag lovar att du gör.

Skärmdump från prenumerationsvillkor

Här kan vi under rubriken Tillsvidareprenumeration mycket riktigt läsa

Prenumerationsformen hos Di är tillsvidareprenumeration, vilket innebär att prenumerationen beställs och levereras för den tidsperiod som avtalats med automatisk förnyelse till samma periodlängd om du inte själv säger upp prenumerationen senast sju (7) dagar innan avtalsperiodens slut.

Det här stämmer förstås inte med vad som står på kampanjsidan, där det framgår att man får säga upp när som helst under provperioden. ”Prenumerationen beställs och levereras för den tidsperiod som avtalats.” står det också. Men vänta nu — jag har ju bara avtalat om 3 månaders provprenumeration, tänker jag. Räcker det verkligen att skriva i en sidospalt att jag får rabatt med 30% i 12 månader för att jag ska förstå att jag också förbinder mig i 12 månader?

Budskapet blir tyvärr också ännu mer grumligt när jag läser under rubriken Digital prenumeration, vilket ju detta är.

En digital prova på-prenumeration övergår vid periodens slut automatiskt till en löpande prenumeration till ordinarie pris såvida du inte säger upp din prenumeration innan prova på-periodens slut.

”Innan prova på-periodens slut” säger förstås inget om de 7 dagarna. Och en ”löpande prenumeration” säger inte heller något om 12 månader utan möjlighet till uppsägning.

De 7 dagarna dyker dock upp allra längst ner i villkorstexten igen, under rubriken Uppsägning av prenumeration.

Om du vill säga upp din prenumeration ska detta ske senast sju (7) dagar innan avtalsperiodens slut. Prenumerationen kan inte sägas upp förrän den avtalade bindningstiden löpt ut. Utebliven betalning gäller inte som uppsägning. Vi tar emot uppsägning per telefon 08-573 651 00 (knappval 5) helgfria vardagar 8-17 och via brev till Dagens industri, Kundservice, 112 60 Stockholm. Du kan även skicka in din uppsägning i inloggat läge via Mina Sidor.

Ingenstans står det i klartext att jag förbinder mig till 12 månader utan möjlighet till uppsägning. Jag skulle med lite vilja kunna pussla ihop det med formuleringar som är utspridda lite varstans, men jag kan också tolka det som att jag får fortsätta prenumerera med 30% rabatt i 12 månader, men att jag kan säga upp innan dess om jag inte vill utnyttja den rabatten. Villkoren pratar nämligen om när prenumerationen övergår till ordinarie pris, vilket kampanjsidan inte alls handlar om.

Glöm inte heller personuppgiftspolicyn, som vi automatiskt godkänner genom att teckna provperioden. Det är en nätt liten text på cirka 6.500 ord som tar ungefär 27 minuter att läsa för mig. Om det tar mindre än 30 minuter att teckna din provperiod så har du sannolikt inte läst dessa två texter som du godkänner, vilket näringsidkaren är glatt medveten om.

Kom ihåg att vi alla vet, såväl näringsidkare som konsument, att i princip ingen klickar sig in på villkorstexten och läser den. Det vore löjligt att hävda något annat.

Tillbaka till flödet. Nu när alla konsumenter upptäckt, läst och tolkat prenumerationsvillkoren rätt (obs! ironi)  så har sessionen förhoppningsvis inte dött och vi kan fortsätta med betalningen.

  1. Jag matar in mobilnummer, får en kod till mobilen och skriver in denna.
  2. Jag skriver in e-postadress igen och tvekar vid fältet personnummer.
  3. Jag upptäcker att jag kan välja att ”Hoppa över personnummer”, vilket jag gör.
  4. Jag registrerar ett betalkort och klickar på knappen ”Godkänn 49kr (1kr reserveras och återbetalas)”.
  5. Jag godkänner köpet med mobilt bank-id.
  6. Sedan tar det stopp för mig. Jag vet fortfarande inte varför. Sidan där jag matade in uppgifterna blir blank och jag får ingen bekräftelse, vare sig på sidan eller via mejl.
  7. Jag tänker att något gick fel och börjar nästan göra om allt en gång till.
  8. Jag inser dock att jag kan logga in i min Klarna-app och kolla om det dragits något.
  9. Mycket riktigt så har det dragits 1 krona.
  10. Jag provar att logga in med min e-postadress, väljer glömt lösenord men får beskedet att det inte finns något konto med den adressen.
  11. Frågan som kvarstår, för mig, är hur det då kunde reserveras en krona på mitt kort.

Det blev ett anti-klimax och ett mysterium i mitt fall. Eventuellt beror det på att jag blockerar så kallade trackers men jag vet alltså ännu inte om jag ens har tecknat provperioden. Det är dock inte det viktigaste. 

Det centrala i hela den här röran är hur Dagens industri med gott samvete kan behandla sina kunder så samvetslöst. Kanske är de snubblande nära att bryta mot marknadsföringslagen, kanske inte. Men gränsen för etiskt beteende är tydligt överskriden.

Så här är det. Vi ser alla hur vilseledande marknadsföringen är, hur man vägleds till köp och hur svårt det är att upptäcka och förstå den tvingande bindningstiden på 12 månader. Inte bara saknas påminnelse om att provperioden håller på att gå ut, steget från en utgift på 49kr till 3.300 kronor är tydligt svindlande.

Det finns alltid personer som i dessa situationer starkt vidhåller att alla människor helt enkelt bara borde säga upp direkt och så är det med det. Men vi människor är olika. Och vi har olika förutsättningar och kunskaper och förmågor. Vi är i olika grad utsatta och utnyttjade. Gissa vilka som oftast råkar illa ut? De som redan har det kämpigt. De som redan vänder på kronorna, sliter med hälsan, inte har förstått att misstänka manipulation, som redan sagt ja till tio telefonförsäljare och helt enkelt är utmattade av andra händelser i livet.

Den som lockas av ett erbjudande på 49 kronor är den som har ont om pengar. Inte den som har 3.300 kronor att avvara. Det får inte vara svårt att förstå hur viktig den insikten är.

Om lagen inte klarar av att skydda dessa människor i det här läget så hoppas man ändå att ett den etiska kompassen hos ett medieföretag  ska visa sig vara inställd på att stötta medborgarna. Att känslan för samhällsansvar ska sträcka sig även till hur man bemöter sina kunder.

För är det något som gör ont att se så är det när medier, som gärna talar vitt och brett om hur de står på medborgarnas sida och granskar makten, själva demonstrerar arbetssätt som exploaterar människors svagheter. Det är ett tydligt svek.

Vad kan du göra nu?

  • Håll dig borta från den här typen av erbjudanden. Även om du själv har metoder för att undvika förlängningar och avgifter så är det byggda för att snärja de som i stunden är svagare än du. Ge inte ditt stöd till uppenbara fällor.
  • Kommentera gärna och berätta om dina egna erfarenheter.
  • Dela den här artikeln och uppmana till en bred granskning av mediernas egna metoder och processer för att manipulera konsumenter till köp.

Att hota med Allmänna Reklamationsnämnden kan hjälpa. Så här skriver Kristoffer på Twitter:

Jag lyckades få dem att häva prenumerationen efter att ha meddelat att jag annars skulle anmäla till ARN och att ta frågan vidare rättsligt

 

Det här kan du göra för att försöka häva din årsprenumeration

  1. Mejla till Dagens industris kundtjänst på kundservice@di.se eller skicka ett brev till Dagens industri, Kundservice, 112 60 Stockholm. Dessa två sätt är bäst eftersom du då har dokumentation (ta en kopia på brevet innan du skickar det). Glöm inte att ange din e-postadress och kundnummer. Du kan hitta dina uppgifter om du loggar in på di.se/kund
  2. Skriv något i stil med detta ”Jag vill avsluta min prenumeration med omgående verkan eftersom jag inte gett samtycke till en bindningstid på 12 månader. När jag tecknade en provperiod på 3 månader för 49 kronor framgick det inte att det inte skulle gå att avsluta prenumerationen på ett år efter provperiodens slut. Om ni inte avslutar prenumerationen omgående, och inte själva kan visa ett tecknat avtal där detta tydligt framgått för mig som konsument, kommer jag att anmäla ärendet till Allmänna reklamationsnämnden.
  3. Om du vill kan du också hänvisa till det här blogginlägget. ”Jag hänvisar till artikeln på https://axbom.blog/dagensindustri som tydligt visar att bindningstiden på 12 månader inte uttrycks vid tecknandet av provperioden på 3 månader.”
  4. Nu måste du vänta 30 dagar på att Dagens industri agerar. Om de inte gör det så kan du anmäla ärendet till Allmänna reklamationsnämnden, vilket är kostnadsfritt.
  5. Di är inte enligt lag skyldiga att följa ARN:s beslut, men om tillräckligt många anmäler så kommer detta förhoppningsvis att ge effekt ändå.
  6. Om inget av detta hjälper kan du driva en rättsprocess, men det är ofta väldigt dyrt och tidskrävande.

Jag hoppas verkligen det löser sig för dig. Berätta gärna för mig hur det går!

Loe lyckades häva bindningstiden på 12 månader:

Nu har jag fått svar från DI, de river min faktura och är ”medvetna om din kritik” så de ska se över sin kommunikation. Vi får hoppas till det bättre..

Till Dagens industri

Det finns alltid skäl till att man hamnar i den här situationen. Ingen är sämre än att de kan göra bot och bättring. När man hamnar i en oetisk beroendecykel innebär det att man tjänar så mycket pengar på en oetisk handling att man får svårt att hitta skäl att avbryta det fortsätta utövandet av den handlingen. Genom att lyfta och synliggöra värden utanför det monetära — såsom hälsa, autonomi och integritet — kan det bli lättare att välja rätt väg. Jag kan hjälpa, genom att vägleda och utbilda i processer och verktyg för radikal omtanke och hållbara lösninar. Om ni vill lätta på hjärtat så lyssnar jag.

Till dig som jobbar på Di

Kanske vet du mer om varför det blir så här. Eller kanske blir du förvånad över agerandet. Jag är nyfiken om du vill berätta.

Respons från Di

  • Hittills består responsen på denna artikel i denna tweet från chefredaktör Peter Fellman. Det finns dock ännu inga ursäkter eller löften om åtgärder, varför det är viktigt att hela tiden fortsätta sprida informationen om detta så att så få människor som möjligt råkar illa ut.

Tweet från chefredaktör Peter Fellman. Klicka för att komma till originalet.

Di:s syn på sin tillväxt

I en artikel från den 14 februari 2020, med rubriken Di ökar vinsten med 44%, skriver Peter Fellman att Di ”har urstark tillväxt av prenumeranter”. Visst blir man ändå nyfiken på hur stor andel av dessa prenumeranter som anser sig sitta fast i prenumerationer de vill bli av med?

skärmdump från di.se

Uppdaterad text fortfarande otydlig

Den 27 februari gick Di ut med fyra nya annonser på Twitter. Två är nu borttagna och de två som är kvar har en uppdaterad text där det står:

Prova Dagens industri i 3 månader för endast 49 kronor. Om du väljer att inte avsluta din provperiod får du 30% rabatt i 12 månader.

Fortfarande undviker de alltså att nämna att du inte får avsluta prenumerationen under den perioden. Tänk vad ordet bindningstid kan vara svårt att skriva ut. Informationen om att det blir en nätt liten summa på 3.348 kronor lyser också med sin frånvaro.

Intressant nog när jag tittar på deras systertidningar inom Bonnier-sfären, Dagens Media och Resumé, så skriver de faktiskt ut summan jättetydligt på sina sidor. Givet detta känns det än mer uppenbart hur just Dagens industri medvetet utelämnar information så att kognitivt belastade konsumenter ska trilla dit.

Här är dessa tidningars text på prenumerations-sidan:

Du har möjlighet att säga upp prenumerationen när du vill under de första 30 dagarna. Därefter övergår den till en 12 månaders prenumeration med allt vårt digitala material och magasin för 5995 kr/år (ex. moms).

This slideshow requires JavaScript.

Vägen till den tydligheten tycks vara tuff för Dagens industri.

Ett erbjudande som bara gynnar den ena parten är inte ett erbjudande

Det finns några grundläggande principer inom etisk design, varav två handlar om informerat samtycke och att konsumenten alltid ska kunna välja att lämna relationen utan repressalier. Som det är utformat finns inget i Dagens industris vilseledande erbjudande som eftersträvar informerat samtycke. Om Di vill hävda att rabatten är erbjudandet så får de skriva ut ett erbjudande om en rabatt på 30% om man binder sig i 12 månader. Så som många till exempel mobiloperatörer gör när man får en mobil ”på köpet”. Men den tydligheten kring bindningstid finns inte utskriven någonstans i det flöde man går igenom för att teckna provperioden på 49 kronor.

För goda exempel, se i stället hur SvD gör:

Prova SvD digital kostnadsfritt i 2 månader, därefter 199kr/mån tillsvidare. Avsluta när du vill.

Och för all del, även Bonnier-ägda Dagens Nyheter har en pågående kampanj tillsammans med Filmstaden där faktiskt i anslutning till sin prisangivelse tydligt skriver ut ”Tillsvidareprenumeration. Ingen bindningstid.” Så vi får nog tillsvidare utgå ifrån att handlar det om Bonnier så är det bindningstid som gäller om de inte skriver något annat.

Dagens industri stolta över nya prenumeranter

[Uppdatering 2020-03-10] Dagens industri kan trots allt inte vara stoltare över sin ökning i antalet prenumeranter. Idag skriver Peter Fellman på LinkedIn:

Idag – mitt i oro och börsras – passerar @dagensindustri en milstolpe, 100.000 betalande prenumeranter. Shoutout till alla hårt jobbande medarbetare!

Kommentar från Alex Richard Lium

[Uppdatering 2020-05-01] På morgonen den 1 maj 2002 delade Alex Richard Lium min varning på LinkedIn om det senaste ”erbjudandet” från Di. Lium driver Di (Dagens industri) VD-nätverk. Han skrev så här:

Tack för detta viktiga meddelande. Di och DN ägs av Bonnier. Jag kan försäkra alla om att Di och alla andra Bonnier bolag aldrig kommer att ruinera något bolag, privat person eller medarbetare. Vad säger Ni? Peter Fellman Martin Mellgren Alexander Lydecker.

Detta gjorde mig glad. Det var ett positivt inlägg som visade välvilja och avsikt att hantera på ett beslutsamt sätt.
Jag skrev en kommentar till detta som löd så här (jag har i efterhand noterat att hans tilltalsnamn tycks vara Richard).

Tack för uppmärksammandet Alex. Jag vill också peka på hur DN sköter detta med oerhört mycket mer omtanke i alla exempel jag sett, till exempel deras pågående där avtalsperioden automatiskt löper ut efter provperioden.

Ruinera är ett starkt ord, men besvikna på Di blir många, och mitt val av begreppet ”oerhörd påfrestning” är kanske mer balanserat. Att det händer är förstås redan en sanning eftersom det är därför jag började skriva om detta i februari. Jag är själv inte prenumerant men försöker ge röst åt de som inte klarar av att ta tag i saken själva eller inte har samma förmåga att skriva och nå ut som jag. Eller har försökt med kundtjänst men fått nobben.

Jag tycker det är intressant att olika Bonnier-företag har så vitt skilda principer kring hur deras provprenumerationer funkar och är olika öppna med kostnader. Dagens Media och Resumé skriver till exempel ut hela kostnaden för ett helår i sina erbjudanden, vilket är snäppet bättre.

Alex, om du mejlar em postadress till mig (per@axbom.se) så skickar jag gärna min handbok Digital omtanke till dig, självklart kostnadsfritt. Och utan bindningstid 😉

Ett par timmar senare raderade han inlägget från LinkedIn. Det är ännu oklart varför. Känslan blir verkligen att han blev kontaktad av någon på Bonnier som sa åt honom att radera inlägget. Vi får förmodligen aldrig veta. Men min e-postadress fanns där i kommentaren om Alex Richard Lium ville återkomma och förklara.

Här är skärmdumpar från Alex Richard Lium:s inlägg och mitt svar (klicka på bilderna för högupplösta original).

Relaterade länkar

  1. Ett stärkt konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning – Regeringen.se
  2. Tydligare regler vid konsumentavtal – Regeringen.se
  3. Hela upplevelsen beskriven av @gothbarbie84, tydligare än jag kunde göra

Annonser som är online just nu

Om du ser en annons där ingen blivit ordentligt varnad om bindningstiden, får du gärna lägga till en kommentar och text, och eventuell länk till denna artikel. Tack!

Per Axbom

Per Axbom

@axbom

Per Axbom är kommunikationsvetaren som föddes i Liberia. I 20 år har han utbildat den digitala yrkeskåren och hjälpt organisationer med digital användbarhet och tillgänglighet. Per gör teknik trygg och omtänksam genom reflektivt resonerande, hänsynstagande design, coaching och utbildning. Du kan höra hans röst på UX Podcast.

Digital omtanke bokomslag Pers nya handbok om etik i teknikbranschen, Digital omtanke, finns att köpa hos Bokus. Den engelska upplagan finns även i Kindle-format hos Amazon.

Anlita Per för föreläsning, workshop eller coachning.

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments

Bra upplysning! Hur kan ett företag väga en så tung prestigeförlust mot en tveksam vinst? Sett så många erbjudanden och nappat på ett. Stort krångel, men det blev dessbättre inte dyrt

Tack för en bra genomgång, jag ska följa rådet och maila DI:s kundtjänst med kopia till Peter Fällman. Själv är jag universitetsadjunkt i informationsdesign och går (kanske därför) ytterst sällan i dylika fällor. Men nu har jag gjort det och fått ett trist bemötande av en tjej på kundtjänst som kräver att jag ska bevisa att det saknades info prenumerationsförlängningen vid tecknandet. Jag kan tillägga till din utmärkta genomgång att när man går in på prenumerationskontot för att kontrollera avtalets giltighet, så står det där (i mitt fall) att ”slutdatum” är 2020-01-23. Det saknas där helt information om att det… Read more »

Jag skickade meddelande till DI att jag önskade avsluta min prenumeration nu i februari 2020. Fick besked från DI att de avslutar min prenumeration 2022-05. Trodde de hade skrivit del men det visades sig att jag hade 36 mån avtalsperiod och inte avslutat mitt avtal 7 dagar innan det gick ut 2019-05. Helt otroligt och ett bondfångeri

Jag har haft samma problem. Jag trodde jag betalt ett år i förskott o hade bestämt att avsluta därefter. Tänkte att det kommer info om när Det är dags att förnya året så jag kan avsluta. Helt plötsligt så har det Dragits 7500kr från mitt konto. När jag ringer o tar för givet att jag får tillbaka pengar så hävdar dom att det är försent. Jag borde sagt till 7 dagar innan. Jag blev helt knäckt o fråga hur dom kan lura en på detta sätt.dessutom då vi e uppe i en pandemi då min man står utan jobb o… Read more »

Thank you Per and everyone who shared their experiences dealing with Dagen Industri’s unethical business practices. When I first wrote them asking them following the suggestions recommended by Per, they refused to let me terminate my subscription. However, after reading Emma’s comments, I found out that they indeed never sent me a reminder for the subscription renewal. So I replied citing Lag (2014:1449) om konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning: 3 § Näringsidkaren ska inför en förlängning av avtalet påminna konsumenten om innebörden av ett villkor som avses i 1 § första stycket. Påminnelsen ska vara skriftlig och lämnas senast en månad… Read more »

Gick tyvärr på erbjudandet om 49 kr/mån och därefter 12 månaders tillsvidareprenumeration med 25 % rabatt. Stod inget om att jag inte kunde säga upp prenumerationen. Mail till ansvarig utgivare och kundtjänst med upplysning om anmälan till ARN gjorde att det hela avslutades. Tyvärr är det en trist eftersmak, jag gillar DI och hade förmodligen fortsatt prenumerera för att det är bra helt enkelt, men jag tycker denna typ av ”bondfångeri” är under min värdighet att ingå avtal pga och därför får jag läsa annat än Bonnier-ägt. Tack för bra hemsida om dessa marknadsföringsgrepp.

Hej, de påstod samma sak när det gällde mitt ärende. Att jag var fast i en prenumeration på över ett år. Dock tog de bort den väldigt snabbt efter att jag förklarat orimligheten samt nämnt att jag givetvis skulle anmäla om de inte gjorde det.

Av någon märklig anledning oroade jag mig faktiskt inte för att det inte skulle gå att häva. Så galet och fel kändes hela upplägget.

Hoppas verkligen det löser sig för alla som råkat ut för samma sak.

Tack för informativ text 🙏🏼